01
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18

Slumpad galleribild

Nästa dans

27 Oktober
kl 13.30

Senaste gästboksinlägg

Klokt att ställa in. Vi kommer tillbaka när Cornan är över. Tack för det som vi hann med. Det är alltid roligt,bra musik, trevliga glada dansanta dansare, goda bullar och trevlig personal. Håll ut och kom igen. Ni behövs. Ett toppen ställe för seniorer med danslusten kvar
tisdag, 12 maj 2020

Bli medlem

BLI MEDLEM!

 Ansökan och Information

Sök

Statistik

Idag83
Igår122
Denna vecka539
Denna månad793
Totalt189201

Gilla oss på Facebook

Administration



Anekdoter och Kåserier


Ibland händer det saker eller också får vi brev som vi gärna vill dela med oss av. Här nedan hittar du ett axplock:

 

Och det blev onsdag den tredje gången. Denna märkesdag den 10 oktober.

Med låten ”Good luck charm” lockades de flesta av Arosdansens ca 330 deltagare upp på dansgolvet till första dansen. En skön låt med bra tempo som liksom lade ribban för fortsättningen. Så BarraBazz visste nog vad dom gjorde. Orkestern alltså. Från Ö-vik för övrigt. Populära av deltagarantalet att döma.

Musikmenyn var som vanligt omväxlande för att tillgodose önskemål om olika danser. Dansstilarna varierade likaså högst avsevärt men dansglädjen var inte att ta miste på. I vimlet på dansgolvet syntes bl a Lilian Dahlgren och Artur ”Acke” Färnstrand, kända från massmedia.

Tre komma fem timmars idog motion i sällskaplig yra varav en halvtimmes kafferast. That´s it!

Som avrundning på eftermiddagen  hade orkestern valt låten ”Jag vill vandra vid din sida”. Därmed kunde publiken sen sida vid sida vandra ut från dansgolvet och från Syrianska Kulturcenret.

Stig Aldén

 

Här har nu Stig Aldén initierat eller åtminstone inspirerat till en hawaiiansk eftermiddag, och vad händer, han tänker själv ramla runt i Barcelona.

Men ett är säkert, han kan inte ha roligare på Ramblan än vad vi har på Arosdansen. Om det är värmen han söker så är han också fel ute, för varmare än hos oss kan man inte ha det.  Vad musiken anbelangar ”släng er i väggen” Spanien med er flamenco, det är inget mot en hederlig

foxtrot i Svedala. Nej, ett trevligare ställe än ”syrianska” kan man inte tänka sig, så mycket omtanke och arbete för att vi ska ha det trevligt varannan onsdag är värt all beundran. Måtte Ni orka länge!! Nu hoppas jag bara att Ni ska samla kraft under sommaren så vi kan fortsätta att umgås i höst. Tack för ett härligt år med så mycket glädje och motion, en skön sommar önskar jag, och säkert alla medlemmar, Er, och det ska bli jättekul att ses igen i höst!

Med varma hälsningar Birgitta Ejerblad

 

I ett tidigare kåseri om Arosdansen kunde man bl a läsa följande: ”När man kommer till Hawaii, möts man av leende och sköna hawaiianer som välkomnande hänger blomsterkransar runt halsen på en. När man kommer till Arosdansen är det bara blomsterkransarna som fattas. Nja, inte riktigt kanske. Lite lättare klädsel vore en glad  överraskning.”

Den hörsamma och kreativa styrelsen lät minsann inte en sån utmaning passera. Här slogs kloka huvuden ihop. Bara fantasin sätter därvid gränser. Möjligen kan moraliska betänkligheter resa hinder  mot alltför vidlyftiga och vågade söderhavsinslag den här danseftermiddagen den 2 maj. Därvidlag torde herrarna i den dansanta publiken vara mer reservationslösa och skrupelfria. Gissningsvis!

När nu de förtjusande damerna och de charmanta herrarna i styrelsen gör sig ett sånt besvär, är det inte mer än rätt att publiken denna dag visar sin oförbehållsamma och oomkullrunkeliga uppskattning av det arrangemang som den oförvägna styrelsen åstadkommer. Med andra ord plats för jubel, stående ovationer och gränslös beundran av denna lilla skara människor som, Churchill igen, gör så mycket för så många!

Och allt detta missar jag bara för att jag är i Barcelona då. Men jag ska försöka trösta mig med att gå fram och tillbaka på las Ramblas och kanske se Barca spela fotboll.

Ha det så trevligt önskar

Stig Aldén

 

I dansens förlovade stund eller

I dansens förlorade stund.

Kvittar vilket. Det är bra vilket som. Det finns dom som säger att dom räddats från idrotten tack vare dansen. Vad Arosdansen kan ha betytt i det sammanhanget vore bara att spekulera. Men betytt kan man lugnt säga att Arosdansen har gjort. En och annan soffpotatis har måhända bytt ut ett halvliggande ryggläge i tv-soffan mot ett upprättstående dito. Dessutom med mer eller mindre mycket kroppsrörelse med en partner av motsatt kön. Och till musik till råga på allt. Och i en sakral lokal dessutom! Bra nära i alla fall.

Inga associationer på det lutande planet nu! Utövandet av dansen  sker under angenäma och sedliga former, allom till glädje och förnöjelse. För att inte tala om vad Arosdansens sammankomster befrämjar den sociala gemenskapen. Trivseln och dansglädjen bara finns där. I övermått. Att tala om ”klackarna i taket” får man se mer bildligt beroende på danslokalens takhöjd och åldern hos  den dansanta publiken.

Denna rörliga skara människor omvandlar energi till värme i stora mått. En del mer än andra. I den mån ymnig svettning är ett tecken på bra kondition, så måste det bland de dansande finnas en del riktiga konditionsess. Det må vara hursom.

En sak till: FÖRPLÄGNADEN! Kaffet, bullarna, kakorna! Smörgåstårtorna icke att förglömma! Wow! 40 st. För att travestera Churchill: Tänk att så få kunde göra så mycket och gott åt så många!

Ytterligare en sak: BEMÖTANDET! När man kommer till Hawaii, om man nu skulle få komma dit nån gång, möts man av leende och sköna hawaiianer som välkomnande hänger blomsterkransar runt halsen på en. När man kommer till Arosdansen är det bara blomsterkransarna som fattas. Nja, inte riktigt kanske. Lite lättare klädsel vore en glad  överraskning.

Kåserade gjorde Stig Aldén

 

Då kommer en man till oss och säger:

-          Jag har blivit bestulen!

-          Men kära nå’n, säger vi, vad har hänt?

-          Jo, titta bara, någon har knyckt ett av skosnörena i mina ytterskor!

Och mycket riktigt – det ena skosnöret är borta.

Det är inte så mycket vi kan göra åt saken, skosnören har vi inte tänkt på att vi borde ha i reservmaterialet.

Det reder sig, säger mannen, och går hemåt med något ojämna steg…

Då kommer nästa man och han håller på att dra på sig ett par överdragsbyxor och ska byta till sina sportskor.

Han säger: Det är lite pinsamt, det här. Jag kom ganska sent till dansen och när jag skulle byta skor gick det ena skosnöret av. Eftersom jag kom i sportskor, så var de snörena alldeles för grova. Jag tog mig friheten att låna ett snöre från ett par svarta skor som stod i garderoben, Tänkte jag skulle hinna sätta tillbaka det innan dansen var slut. Men så blev jag uppbjuden till sista dansen, och när jag skulle lämna tillbaka snöret var skon borta!

Vi skrattade gott och så gjorde även den bestulna mannen när vi vid nästa dans berättade hur det hela hade gått till.